Sveriges nio första nationalparker bildades 1909

Innehåll

Sveriges nio första nationalparker bildades den 24 maj 1909 och var samtidigt de första nationalparkerna i Europa. De var Abisko, Garphyttan, Gotska Sandön, Hamra, Pieljekaise, Sarek, Sonfjället, Stora Sjöfallet och Ängsö. Därmed finns ingen enda ensam ”äldsta nationalpark” i Sverige: de nio fick sin status samma dag.

Beslutet gjorde Sverige till ett europeiskt pionjärland inom nationalparksskydd. Urvalet såg dock annorlunda ut än dagens naturvård. De första parkerna valdes främst för att bevara vacker och särpräglad natur, och flera låg i den svenska fjällkedjan.

Nio nationalparker bildades samma dag

Sveriges nationalparkers officiella historik anger att de första parkerna inrättades den 24 maj 1909. Där listas nio områden från Norrbotten i norr till Närke och Stockholms skärgård längre söderut.

Eftersom alla nio bildades samma dag är det mer korrekt att tala om Sveriges äldsta nationalparker i plural än att utse en enda vinnare.

De nio parkerna var också Europas första nationalparker. Det gav Sverige en tidig roll i utvecklingen av en skyddsform som senare blev vanlig i hela Europa.

De nio första parkerna

Nationalpark	Landskap eller region	Karaktär
Abisko	Lappland	Fjäll, dalgång och Abiskojåkka
Garphyttan	Närke	Äldre odlingslandskap och lövskog
Gotska Sandön	Gotland	Sanddyner, tallskog och ömiljö
Hamra	Dalarna	Gammelskog och våtmarker
Pieljekaise	Lappland	Fjällbjörkskog och kalfjäll
Sarek	Lappland	Högfjäll, dalar och glaciärer
Sonfjället	Härjedalen	Fjällmassiv och skogslandskap
Stora Sjöfallet	Lappland	Fjäll, sjöar och stora höjdskillnader
Ängsö	Uppland	Skärgårdsö och äldre kulturlandskap

Idén om nationalparker kom från USA

Världens första nationalpark, Yellowstone, bildades i USA 1872. Den nya tanken var att stora naturområden kunde avsättas permanent för att skydda landskap och naturvärden.

Den svenske polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld föreslog redan 1880 att en liknande skyddsform skulle användas i Sverige och Norden.

Frågan utvecklades sedan politiskt. Riksdagsmannen och botanikern Karl Starbäck lade 1904 fram en motion om naturskydd och arbetet ledde så småningom till beslutet 1909.

Urvalet 1909 skiljde sig från dagens syn

Den officiella historiken förklarar att de första parkerna främst valdes utifrån estetiska värden. Områden som ansågs vackra, storslagna eller intressanta för besökare fick stor uppmärksamhet.

Urvalet var ojämnt fördelat. Många parker låg i norra Sverige och flera landskapstyper saknades helt.

I dagens nationalparksarbete används tydligare kriterier för representativitet, naturvärden, storlek och långsiktigt skydd.

Fjällparkerna dominerade den första generationen

Abisko, Pieljekaise, Sarek och Stora Sjöfallet ligger i fjällvärlden. Sonfjället är också en tydlig fjällpark, även om den ligger längre söderut i Härjedalen.

Det visar vilken typ av natur som tidigt uppfattades som särskilt värdefull att skydda: stora, dramatiska och relativt glest befolkade landskap.

Samtidigt fanns Garphyttan, Hamra, Gotska Sandön och Ängsö med från början och gav systemet större variation.

Naturvårdens mål har breddats

Nationalparker handlar i dag inte bara om vackra vyer. Naturvårdsverket anger kriterier som att områden ska representera svenska landskapstyper, innehålla natur med ursprunglig karaktär och kunna skyddas långsiktigt.

Staten måste äga marken för att ett område ska kunna bli nationalpark. Förvaltningen ska samtidigt göra det möjligt att kombinera naturvård med forskning, friluftsliv och besök utan att naturvärdena skadas.

Den moderna synen är alltså bredare än den som präglade urvalet 1909.

Systemet har vuxit till 31 nationalparker

Naturvårdsverket anger att Sverige i dag har 31 nationalparker. Nämdöskärgården blev den senaste när den inrättades 2025.

Mellan de första nio och dagens system har nya parker tillkommit i flera etapper. Det har gjort att fler landskapstyper och naturmiljöer finns representerade.

Nationalparkerna sträcker sig i dag från fjäll och gammelskog till hav, kust, skärgård, sanddyner och ädellövskog.

• Första beslutet: 24 maj 1909
• Antal första parker: nio
• Europeisk betydelse: de första nationalparkerna i Europa
• Senaste park: Nämdöskärgården från 2025
• Antal i dag: 31 nationalparker

24 maj uppmärksammas fortfarande

Datumet 24 maj har fått en särskild betydelse för europeiska nationalparker eftersom det var då Sverige fattade beslutet 1909.

European Day of Parks uppmärksammas den 24 maj och anknyter till att Europas första nationalparker skapades just denna dag.

Det svenska beslutet blev därmed en historisk referenspunkt långt utanför landets gränser.

1909 kom även Sveriges första naturskyddslagstiftning

Nationalparksbeslutet ingick i ett bredare genombrott för organiserat naturskydd i Sverige. Under samma tid skapades rättsliga möjligheter att skydda natur på ett mer systematiskt sätt.

Det var en tydlig förändring från att enstaka platser bevarades genom privata initiativ eller lokala beslut. Staten tog nu ett mer långsiktigt ansvar för vissa områden.

Nationalparkerna blev den mest kända delen av denna utveckling, men senare har naturreservat och andra skyddsformer blivit mycket vanligare i det svenska landskapet.

Flera av de första parkerna har förändrats sedan 1909

Nationalparker är inte frusna ögonblick. Kunskapen om naturvård har utvecklats, besökstrycket har förändrats och förvaltningen har anpassats över tid.

Hamra nationalpark är ett tydligt exempel på en äldre park som senare har utvidgats kraftigt för att skydda en större helhet av skog och våtmark.

På andra håll har infrastruktur och samhällsutveckling skapat svåra avvägningar. Nationalparksstatus ger ett mycket högt skydd, men parkernas historia visar också hur synen på naturvärden förändrats.

Nationalpark är en av Sveriges högsta skyddsformer

För att bilda en nationalpark krävs beslut på nationell nivå och staten måste äga marken. Det skiljer nationalparker från naturreservat, som kan bildas av länsstyrelse eller kommun och även omfatta annan mark.

En nationalpark ska representera värdefulla svenska landskap och kunna skyddas långsiktigt. Målet är inte att stänga ute människor utan att besök och friluftsliv ska ske utan att naturvärden skadas.

Det är därför parkerna har entréer, leder och information samtidigt som vissa områden kan ha särskilda regler för exempelvis tältning, eldning eller hundar.

De första nationalparkerna visar också hur olika natur kan skyddas under samma beteckning. Sarek är ett mycket stort fjällområde utan traditionellt vägnät, medan Ängsö är en liten skärgårdsö med tydliga spår av äldre jordbruk. Gotska Sandön har sanddyner och tallskog, medan Garphyttan är känd för lövskog och kulturlandskap. Redan 1909 fanns alltså en betydande variation, även om urvalet geografiskt var ojämnt.

För dagens besökare är det också värt att känna till att reglerna skiljer sig mellan parkerna. Nationalparksstatusen är gemensam, men lokala föreskrifter kan styra var man får tälta, elda, cykla eller ta med hund. Den som planerar ett besök bör därför läsa informationen för den aktuella parken i stället för att utgå från en enda regel för hela landet.

De nio parkerna från 1909 representerade dessutom mycket olika svenska naturtyper. Bland dem fanns fjällområden som Sarek och Abisko, skogsmiljöer som Hamra, sandölandskap på Gotska Sandön och det småskaliga odlingslandskapet på Ängsö. Redan från början omfattade nationalparkssystemet alltså mer än en enda sorts naturmiljö.

Vanliga frågor om Sveriges äldsta nationalparker

Vilken är Sveriges äldsta nationalpark?

Det finns nio lika gamla nationalparker eftersom alla bildades den 24 maj 1909.

Vilka var de nio första nationalparkerna?

Abisko, Garphyttan, Gotska Sandön, Hamra, Pieljekaise, Sarek, Sonfjället, Stora Sjöfallet och Ängsö.

Var Sverige först i Europa?

Ja. De svenska nationalparkerna från 1909 var de första i Europa.

Hur många nationalparker finns i Sverige 2026?

Det finns 31 nationalparker.

Vilken är den senaste svenska nationalparken?

Nämdöskärgårdens nationalpark inrättades 2025.

Skribent: Mats

Mats Jansson är skribent och ämnesprofil på SOI 2016, där han bevakar frågor som rör svensk infrastruktur, samhällsplanering och natur. Han har ett särskilt intresse för hur vägar, järnvägar, energilösningar och regional utveckling samspelar med landskap, miljö och människors vardag. Med ett sakligt och pedagogiskt sätt att skriva vill han göra komplexa frågor enklare att förstå för läsarna.

Fler artiklar av Mats